Franciskus Han blev omvänd i mötet med en spetälsk man, som han omfamnade för att han såg den lidande Kristus i honom. I den lilla fallfärdiga kyrkan San Damiano fick han sin kallelse, då den korsfäste Kristus uppmanade honom att bygga upp hans förfallna kyrka. Efter att ha byggt upp den förfallna kyrkoruinen, började Franciskus predika evangeliet för sin omgivning, för att kyrkan skulle bli uppbyggd av levande stenar. Han drog till sig flera tusen bröder som valde hans sätt att leva evangeliet i radikal enkelhet och kärlek till Gud och människor. Franciskus ville efterlikna den lidande Kristus så mycket som möjligt och vid slutet av sitt liv fick han ta emot Kristi sårmärken på sin kropp. Han dog 1226 och helgonförklarades två år senare. Klara Klara tjänade Herren i uthållig bön, i enkla vardagliga arbetsuppgifter samt i stor kärlek till sina systrar och till de människor som kom i kontakt med klostret. Hon bad för de sjuka och plågade och de fick erfara Guds helande kärlek genom henne. Efter många års erfarenhet av klosterlivet skrev hon en Regel, som efter lång väntan blev godkänd av påven på hennes dödsbädd den 9 augusti 1253. Två dagar senare dog hon och två år senare blev hon helgonförklarad. |